Organdonation

Hur kan vi möjliggöra organdonation?

Se organdonation som en möjlighet! Våga fråga de närstående! Det värsta har ju redan hänt!

Vårdgivaren kan genom tydlig organisation och rutiner för handläggning av möjliga organdonatorer skapa goda förutsättningar. Fokusområden för att möjliggöra organdonation bör vara:

– Medvetna strategier för tidig identifiering av möjliga donatorer
– Kontinuerlig utbildning av personal inom intensivvården
– Stödfunktioner i form av Donationsansvarig sjuksköterska (DAS) och Donationsansvarig läkare (DAL)
– Kontinuerligt kvalitetsarbete med de verktyg som finns i form av mätetal via Svenska Intensivvårdsregistret (SIR), strukturerade journalgenomgångar och egenkontroller.

Medicinsk utredning / Donatorkaraktärisering

Den medicinska utredningen av en organdonator (=donatorkaraktärisering) sker i dialog med transplantationsenheten. Den behandlande läkaren på intensivvårdsavdelningen ansvarar för donatorkaraktäriseringen. Syftet är att utreda vilka organ (och vävnader) som är lämpliga för transplantation. Grundförutsättningarna finns beskrivna i SOSFS 2012:14 . För att underlätta tillhandahåller transplantationsenheterna checklistor via Donationspärmarna.

Samtycke, beslut

Beslut om att donation får ske fattas av den behandlande läkaren på intensivvårdsavdelningen. Grunden till beslutet är att döden är fastställd samt att samtycke till donation finns. Samtyckesutredningen skall ge en bild av den avlidnes vilja till donation och sker genom kontroll i donationsregistret (utförs av transplantationskoordinatorerna efter det att döden fastställts), uppgifter på eventuellt donationskort samt genom intervju av den avlidnes närstående.