Bakgrund till ekonomiskt ersättningsystem efter organdonation i Sverige
Administreras av transplantationskoordinatorer/enheter i samarbete med donationsansvariga läkare och sjuksköterskor i respektive region
1991: Transplantationsenheten i Malmö initierar
”Kostnader och ersättningssystem vid organdonation”
- Kartläggning görs för Svensk Transplantationsförening i samarbetet med Transplantationsverksamheterna i Sverige under fem månader; 1991-1992 (61 donatorer)
- Rapporten lämnas till Landstingsförbundet (LF)
LF Beslut om rutin 1992-11-10:
”Landstingsförbundet har av ansvariga för transplantationsverksamheten uppmärksammats på de kostnader som sjukhusen har för att tillvarata organ från avlidna donatorer”
Kartläggningen/utredningen som överlämnats till LF leder till att alla landsting ställer sig bakom förlaget med schablonmässig ersättning till donatorsjukhusen.
”Utredningen föreslår att systemet tillämpas from 1 januari 1993. Kostnaderna för donatorssjukhusen kommer slutligen att läggas till kostnaden för transplantation och debiteras patientens hemlandsting”
Ny kartläggning sker under 1995–1996 (n:69 donatorer) vilket medför att man reviderar ersättningarna from 1 januari 1998.
Schablonmässig uppräkning av ersättningenfrom 1 mars 2006
Transplantationsenheten i Malmö gör kartläggning på 141 donatorer under åren 2000-2007
Detta underlag leder till ytterligare höjning att from med 1 januari 2009sker en årlig uppräkning med 3%/år (nationellt lika)- NULÄGE
Ersättningarna avser vården
- Från det patient är dödförklarad tills uttagoperationen är avslutad
- Gäller för DBD processen
DCD är f n inte reglerat i detta upplägg
Sammanfattat 2019-09-05
Kerstin Karud
Enhetschef/transplantationskoordinator
Transplantationsenheten SUS Malmö
Ledamot i VOG Organ