Medicinskt syfte

Benvävnad från människa används främst inom ortopedin för att reparera defekter i ben som kan uppkomma i samband med lossning vid höft- eller knäprotesoperationer. Sådan lossning inträffar oftast lång tid efter protesoperationen men kan då medföra omfattande förluster av patientens ben i anslutning till protesen. Det transplanterade benet kan användas för att fästa en ny protes och stimulerar samtidigt kroppen att återbilda eget ben.

En protes som lossnat har tidigare varit svår att fixera på ett tillfredsställande sätt så att långtidsresultaten blir goda. En metod med benpackning som utvecklades under 1980-talet och har använts sedan dess. I korthet innebär metoden att fruset ben från givare (oftast lårbenshuvud från patienter som genomgår en förstagångsprotesoperation) prepareras till benchips som sedan med stor kraft packas in i den bendefekt som uppstått på grund av proteslossning. I detta transplantat cementeras sedan en ny protes. Resultaten av denna operationsmetod har varit goda och metoden har snabbt vunnit en stor spridning – såväl i Sverige som utomlands. Varje år behöver cirka 1 100 patienter bentransplantation i samband med operation för t.ex. proteslossning.

I samband med proteslossningar och frakturer kring ledproteser kan det vara problematiskt att kunna fixera en ny ledprotes i skört ben. Det går då att förstärka det aktuella benet med benplattor tillsågade från rörben som donerats från avliden donator, så kallade strukturella graft. Vid tumöroperationer i skelettet görs ibland omfattande resektioner av ben. I vissa fall kan det vara möjligt att rekonstruera defekterna som uppstår med segment av rörben från en benbank. Dessa graft kan numera beställas från Vävnadsinrättningen i Östersund där man även i viss utsträckning kan tillhandahålla senor. Se E-postadress ovan.

Eftersom tillvaratagande av ben- och senvävnad från avlidna är en ny metod i Sverige och vävnaden fryses färsk och inte steriliseras, vilket annars är vanligt, görs en kvalitetskontroll i form av en efterundersökning framförallt vad gäller bakteriella infektioner hos mottagarna.

Förutom bentransplantat, som doneras av av avlidna patienter eller patienter som får sin höftled utbytt mot en protes, opereras ibland även patienter som genomgått ingrepp i hjärnan med bentransplantat för att täcka defekten i skallbenet. Men sådant transplantat återtransplanteras oftast från samma patient.